Annons

Cecilia Edström: ”Det ska vara som det alltid varit”

Annons

KRÖNIKA Cecilia om plastspindlar i julgranen, ättiksgurka och andra jultraditioner: ” Varje år sedan 1981 har vi gjort exakt samma saker”

***

Jultraditioner är superviktigt för mig. Det ska vara som det alltid har varit. När mamma föreslog att vi skulle byta ut importerad snabbmat från Kentucky Fried Chicken (1) i Västerås på julafton slog jag bakut. Inte en chans. Varje år sedan 1981 har vi gjort exakt samma saker – och det ska vi fortsätta med.

Att klä julgranen med plastspindlar och konstgjorda spindelnät (2) tillsammans på julaftons morgon är en så fin och mysig start på den, i mitt tycke, bästa dagen på året . Efter gröten åker vi alltid de fem milen till Boliden och tar det årliga julfotot med tomte och gevär. Vi är ganska många i familjen så det brukar ta lite tid när alla ska välja vapen. Det finns många – allt från tunga automatvapen till pistoler. Jultomten sitter alltid längst bak med sitt eget bakom sig – ett minigun av typen Garwood som kan avfyra 6000 skott i minuten (3).

Väl hemma är det jullunch och efter det beger vi oss ut på byn. Jag vet faktiskt inte vem som valts ut i år men en av byborna utsmyckas i alla fall till vår folkkära figur ”Grå märr”. ”Grå märr” håller sedan ett hästkranium framför sitt ansikte för att sedan spänna fast det på en påle och dra vita lakan över sig. Sedan vandrar ”Grå märr” tillsammans med alla invånare längs byns gator och sjunger (4). Det blir lite av en hemvändarstund då man träffar många gamla skolkamrater. Men ingen tar bilen eftersom biltrafiken stängs av på julafton – alla som åker rullskridskor till kyrkan måste få plats på vägarna (5).

Mamma brukar alltid rulla hem lite tidigare för att gömma en ättiksgurka i julgranen. Nuförtiden är det brorsönerna som tävlar om vem som hittar den först. När jag och mina syskon var små blev det alltid dålig stämning i samband med det här. Kan avslöja att granen demolerats till oigenkännlighet fler än ett år. Den som hittade gurkan fick nämligen en julklapp (6).

När ättiksgurkan är funnen samlas hela familjen i en ring. Pappa tar då en sked med chokladpudding och kastar upp puddingen i taket. Ju mer som fastnar desto mer potatis i landet och fler jordgubbar i jordgubbslandet till sommaren (7).
Innan julbordet kommer den tradition som är allra viktigast för mig på ett personligt plan. Precis som tidigare år vill jag som singel få reda på om kärleken kommer under året. Att stå med ryggen mot mamma och pappas ytterdörr och kasta en sko över axeln med hela familjen närvarande ger en sorts trygghet som är svår att förklara. Tyvärr har skon oftast landat med hälen mot dörren, vilket betyder att jag är dömd att leva ännu ett år i ensamhet. I år hoppas jag på tån mot dörren (8) – eller i alla fall att jag hittar en mandel i gröten.. (9)

God jul och Gott nytt år alla fina!

Fotnot: 1) Tradition i Japan, 2) Ukraina, 3) Skytteklubben i Scottsdale Phoenix, 4) Wales, 5) Venezuela, 6) Tyskland, 7) Slovakien, 8) Tjeckien, 9) Sverige.

Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.

Följ Cecilia på Twitter »

Läs fler krönikor av Cecilia här »

 

Krönikan publicerades i senaste numret av Megafonen – läs hela tidningen här:

Klicka här för att läsa tidningen i helskärm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons