Annons

Från MTV till Skellefteå FF

Annons

Varje helg återpublicerar vi intressanta intervjuer och reportage som tidigare varit i Megafonentidningen. Den här artikeln publicerades första gången i Megafonentidningen mars 2014. Trevlig läsning!

HELGLÄSNING Jonas Desai är tillbaka i Skellefteå FF för att hjälpa laget i division I. Men han är mycket mer än en fotbollsspelare. Här berättar han om sitt musikintresse, sina största besvikelser och om sin låt som spelades sex gånger per dag på MTV.

Jag kliver in i hissen på Malmia Hotell med Jonas Desai och trycker på femman. Vi är på väg upp till högsta våningens terrass för att ta bilder till intervjun.

Väl där uppe får vi en bra överblick över staden där Jonas lärt sig spela fotboll, gitarr och sjunga som en gud.
– Här kan man stå och fundera ett bra tag, säger Jonas Desai när han blickar ut över taktopparna i sin svarta dunjacka.

Skägget har vuxit sig långt sedan förra fotbollssäsongen i Skellefteå men i övrigt är mycket sig likt. Han är fortfarande en fotbollsspelare som vill framåt, men nu med en lugnare approach.
– Fotbollen betyder inte mindre, men den är mindre dramatisk för mig nu. Det är en skön utgångspunkt som inte ger lika mycket press, berättar han när vi går över till ett närliggande fik för att fortsätta intervjun.

Jag är nyfiken på din musikkarriär – hur började allt?
– När jag sjöng på min bror Andreas bröllop kom idén om att spela in musik med en av hans kompisar som var producent i London. Jag åkte dit och spelade några låtar som jag skrivit och de tyckte att de var bra och catchiga.

Året efter flyttade Jonas till Dubai för att satsa ytterligare på musiken.
– Min bror som trodde mycket på mig bodde där och gav mig bra förutsättningar. Jag bodde hos honom, skrev låtar och spelade in musik. Det var ett kul liv jag levde i Dubai.

Bland annat var en av Jonas låtar med i en långfilm och en annan spelades sex gånger per dag på MTV Arabic.
– Vi skilde oss från mängden men toppen är inte så hög där som i Europa och USA. Det var inget rykte att ta med sig hem även om vi lyckades åstadkomma mycket i Dubai.

Varför åkte du hem?
– Livet jag hade där var kul och jag kände många i musikbranschen, men det kändes lite ihåligt. Vart leder det här? Det kändes som att jag trampade vatten och jag kände mig bekvämare som fotbollsspelare än musiker.

Spelade du fotboll i Dubai?
– Lite, men inte på någon högre nivå.

Stor besvikelse
Jonas, som hunnit fylla 23 år, åkte hem och anslöt till Skellefteå FF som sommaren 2009 spelade i ettan. Han imponerade och fick provspela med allsvenska Djurgården.
– Men det blev en av de största besvikelser jag haft fotbollsmässigt. Jag kände att jag hade bra form och kunde absolut hävda mig. Jag gjorde ett okej provspel men det var turbulens i DIF som låg sist i allsvenskan. Inte ens tränaren visste om han skulle få vara kvar…

Det var riktigt dålig tajming för mig och jag funderar ibland på hur det hade kunnat bli om läget varit annorlunda.
Istället blev det tillbaka till Skellefteå som åkt ur division I och hamnat i tvåan. I sista matchen 2010 hade de chansen att gå upp i ettan igen, men ett mål saknades när domaren blåste av säsongen.

– Om DIF var en av de största besvikelserna var det här den största. Det var upplagt för att vi skulle gå upp på hemmaplan… en klassisk mardröm där vi inte lyckades göra det sista målet trots att vi var en man mer och hade spelövertag.

Den matchen är den senaste seriematch Jonas spelat med FF. Säsongen efter skrev han på för Boden – ”den säsongen behöver vi inte prata så mycket om” – innan han flyttade till division I-nykomlingen Östersund 2012.

– Den första Östersund-säsongen är ett av mina roligaste och lärorika fotbollsår. Vi vann ettan som nykomling och jag är stolt att vara en av de svenska spelare som spelade mest och ledde laget till framgång.

Åsidosatt
I Superettan året efter fick han däremot inte lika stor roll.
– Det var än mer lärorikt. Jag fick stå vid sidan mer och spelade bara ett 15-tal matcher varav kanske 10 var inhopp. Det är inget jag är van vid. Jag började tvivla på mig själv då jag blev åsidosatt.

Du har väl alltid varit en stjärna i de lag du spelat sedan du spelade knattefotboll?
– Om man vill använda det ordvalet… Jag har oftast haft en framstående roll och det här blev en lärorik omställning. Jag passade inte in i den roll som tränaren skapade och det var svårt att träna sig bort från det. Men det är som sagt en viktig insikt att det kan bli så. Det stärkte mig mentalt.

Hittat ett lugn
Att Skellefteå FF velat ha tillbaka Jonas Desai har aldrig varit någon hemlighet och när laget nu är i ettan igen lyckades de signa honom till årets säsong.
– Det blev det sportsligt och ekonomiskt bästa alternativet. Civilt letade jag något annat i och med att jag har flickvän i Stockholm, men det här känns ändå bra. Jag har hittat ett annat lugn i Skellefteå nu och har lättare att acceptera staden.

Känns division I och Skellefteå FF som ett steg bakåt i fotbollskarriären?
– Jag har funderat mycket på det. Stoltheten för mig. Men förhoppningsvis har jag mina bästa år som 28-32-åring, då den fysiska kapaciteten blandas med erfarenhet och mental styrka på bästa sätt. Jag skrev inte på för att trappa ner. Jag vill fortsätta utvecklas och även använda min erfarenhet i vår unga trupp.

Har du som mål att ta dig upp i divisionerna?
– Kommer det så kommer det. Om inte så har jag andra saker som musik, skriverier och kultur. Som sagt så betyder inte fotbollen mindre, men jag har mindre press på mig själv nu vilket jag tror och hoppas kommer göra mig ännu bättre.

Och musiken?
– Vissa undrar om jag lagt det åt sidan men jag ser det inte så. Jag spelar fortfarande gitarr två, tre timmar per dag och det känns viktigt. Jag tror att jag kommer att få användning av de timmarna den dag musiken får mer utrymme igen.

Jonas Desai

Faka / Jonas Desai

Ålder: 28 år Bor: Erikslid
Familj: Flickvän, mamma, pappa och fyra syskon.
Intressen: Tennis, kultur och semlor.
Aktuellt: Spelar fotboll i Skellefteå FF.

Varje helg återpublicerar vi intressanta intervjuer och reportage som tidigare varit i Megafonentidningen. Den här artikeln publicerades första gången i Megafonentidningen mars 2014.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons