Annons

Från Los Angeles till Tuvan

Annons

Julie och Tommy ErikssonTommy driver bryggeriet tillsammans med sin fru Julie som han träffade i USA.

INTERVJUN När Tommy Eriksson var 22 år lämnade han Skellefteå för att prova sina vingar i USA – och flyttade inte tillbaka förrän 25 år senare. Här är Tommys historia som tar oss från verkstaden i Ursviken till racingbanor i Kalifornien och välbärgade kunder – tillbaka till lilla Tuvan utanför Skellefteå där han byggt ett eget bryggeri.

***

Ursviken, Skellefteå. Året är 1986. Den 22-åriga Tommy Eriksson, som sedan han var 16 år jobbat som plåtslagare i olika former, är less på Skellefteå och söker nya utmaningar. I samband med att han byggt en dragracingbil har han kommit i kontakt med en amerikan som bjuder över honom till USA. Tommy, som inte är sen att haka på, packar sin väska för en tre månader lång semester men blir borta i tre år innan han kommer hem till Ursviken igen. Han är helt frälst och redan samma år åker han tillbaka till landet fullt av möjligheter – utan någon som helst tanke på att åka hem igen.

***

Tuvan, Skellefteå, 2015. I det som till en början var tänkt att vara ett garage hittar jag Tommy och Julie Eriksson som är i full färd med att lasta ut veckans varor för leverans.

– Det går att hitta vår öl på 35 restauranger från Umeå i söder till Luleå i norr – plus på tre olika systembolag sedan januari i år, berättar Tommy innan vi sätter oss ner vid det skrivbord som är uppställt i ena hörnet av lokalen.

Det är två år sedan paret flyttade till Sverige och de trivs med sin nya tillvaro.

– Skellefteå har blivit så mycket trevligare nu än på 80-talet. Kanske är det bara för att jag blivit äldre men det känns som natt och dag. Det finns större utbud, kommunen är lätt att arbeta med och det känns riktigt bra att vara hemma, säger Tommy.

Julie, som besökte Skellefteå för första gången för fyra år sedan, håller med.

– Mitt första besök var i november och jag tänkte, oh my God – it is dark here, men jag har alltid velat leva i ett annat land än USA och det känns bra att vara här. Kulturen är annorlunda men ändå lika. Jag har aldrig ångrat att jag flyttade hit, berättar hon på engelska.

***

Läs hela reportaget i tidningen nedan, sid 20-21:

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons