Vi ska dra ut på stan och mamma tar på sig en långärmad tunn tröja men säger nästan omgående ”nä, det här blir inte bra”. Hon byter till kortärmat med en långärmad över men ändrar sig igen och bestämmer att det får bli tre lager – linne, t-shirt och en öppen kofta. Vi vet alla att lager på lager är ett väl beprövat knep för att hålla sig torr, varm och skyddad vid exempelvis en fjällvandring, men i hennes fall är anledningen till flerskiktsprincipen en helt annan. Inte heller fåfänga är svaret på den klädångest som föddes för några år sedan.
Vi tar på oss jackorna för det är rätt kallt ute, går till Mariatorgets tunnelbanestation och kliver in i tåget som ska ta oss till Östermalmstorg. Nästan omgående säger hon: ”ser du Cissi, nu börjar det!” Jag tittar på ett ansikte som på en millisekund skiftar från hudfärg till knallröd. Det pärlas i pannan och rinner ganska snart några svettdroppar från hårfästet ner mot örat. Hon drar upp jackan, sliter av sig koftan, tar av sig t-shirten och sitter strax i bara linne. På några minuter har hon skiftat till likblek. På med alla plagg och jackan igen för nu kommer frossan.
Innan min mor drabbades (nä, det är inget sjukdomstillstånd men så nära man kan komma) av klimakteriet trodde jag att mensen upphör, that’s it. Lite skönt sådär, att äntligen få slippa skiten. Men det skulle visa sig att jag inte alls hade läst på. Ingen hade heller berättat om det här. Varför? Varför pratar vi inte om klimakteriet – en helt livsomvälvande period i en kvinnas liv? Mensen och dess biverkningar är en dans på rosor, ett glas Aperol spritz i solnedgången och en belgisk chokladglass på stranden i jämförelse och jag vill faktiskt, trots mina rätt svåra menssmärtor, aldrig att den ska upphöra nu när jag vet vad jag vet.
Klimakteriet ger mig inte bara kalla kårar. Det kommer också att ge mig värmevallningar vid en viktig presentation, svettattacker under mysiga middagen på tu man hand, raseriutbrott för en felaktigt hyvlad ost, nätter utan sömn, torra och sköra slemhinnor och urinvägsbesvär. Det här kommer dessutom att pågå i några år. NÅGRA ÅR! Grattis Cecilia att du föddes som kvinna. Stort grattis!
På vårdguiden står det att klimakteriets svängningar i humöret, retlighet, irritation och nedstämdhet kan påverka relationerna till andra. Jag funderar över hur många frustrerade kvinnor som under årens lopp dragits med besvären men samtidigt förlagts med munkavle av samhället. Kollade av det här med en 40-talist och fick till min stora sorg veta att hon aldrig någonsin pratat om övergångsåldern och dess symptom med någon. Inte en endaste en!
Med detta sagt skulle jag vilja ta tillfället i akt att sända en tanke till alla kvinnor där ute som har lidit och skämts i det tysta utan att folk runt omkring haft den blekaste aning om insidans vulkanutbrott. Jag vill faktiskt också be om ursäkt för min pinsamma kunskapslucka och därmed också oförståelse till äldre kvinnors inre kamp mot och med klimakteriet. Förlåt!
P.S. Oavsett om du är make, dotter, son eller farfar så kolla in ”Klimakteriet – det ska hända dig med” på Svt Play. För kunskap. För förståelse.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist med människor som sitt största intresse. Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
