Annons

I 36 år har Stefan drivit Lilleputtlandet i Skellefteå: ”Allt är uppbyggt för barn och barns fantasi”

INTERVJUN I över 36 år har Stefan Markström drivit Lilleputtlandet i Stämningsgården strax utanför Skellefteå. Vi åkte dit för att prata om hur allting började, åren som varit – och hur framtiden ser ut.

Annons

Stefan Markström är klädd i vadmalsbyxor och en rödrutig skjorta när han tar emot mig med ett varmt leende denna torsdagsförmiddag. Vi ska dels prata om konceptet Tomtarnas hus som arrangeras de kommande två helgerna inför jul, men jag är även nyfiken på Lilleputtlandets historia och hur allting startade.

– När jag drog igång det här var jag helt ovetande om hur mycket jobb det skulle krävas, men även om hur roligt det skulle vara, berättar Stefan när vi går in i en av alla timrade lador som står på området.

Idén om Lilleputtlandet fick Stefan en sen kväll efter ett styrelsemöte med den lokala idrottsföreningen i Stämningsgården. Föreningen, som Stefan varit med och startat, hade under några år arrangerat välbesökta trivseldagar med aktiviteter – men det började krävas lite väl mycket ideellt arbete och beslut om att lägga ner trivselträffen togs.

– Det tyckte jag var tråkigt och när jag promenerade hem på natten gick jag förbi det här området. Jag tänkte att det borde gå att göra något kul här, och så dök ordet “Lilleputtlandet” upp i mitt huvud, säger Stefan.

Annons

ENKLA AKTIVITETER
Redan sommaren efteråt, 1983, drogs verksamheten igång.

– Det var mycket enkla aktiviteter, men det blev fruktansvärt uppskattat. Skellefteå kommun var positiva till att det skapades något för barn och jag fick bra hjälp med marknadsföring.

Med åren har konceptet och området ständigt utvecklats, och idag finns ett 30-tal timrade stugor och massor med småhus fördelat på cirka fyra hektar.

– Det är som ett stort lek- och sagoland där allt är uppbyggt för barn och barns fantasi, säger Stefan.

Trots att han nu hållit på i snart 37 år byggs det fortfarande grejer – och guldvaskning, legolada, lanthandel, indianstigen, vilda västernstaden och osynliga huset är bara några av de saker som finns att utforska.

– Det har alltid varit mycket arbete, men det har aldrig bekymrat mig. Jag älskar att vara igång, och att låta fantasin flöda.

4000 BESÖKARE I SOMRAS
Lilleputtlandet har under åren lockat en stor mängd besökare. Bara i somras var det enligt Stefan cirka 4000 personer på plats under de fem veckor som sagolandet var öppet.

– Jag ser en uppgång de senaste åren då föräldrar, som var här som små, kommer tillbaka med sina egna barn. Även om vi utvecklat konceptet så är sig mycket likt, vilket uppskattas då barnen tycker att det är fascinerande att deras föräldrar gjort samma saker när de var unga, säger Stefan.

Annons

Rent ekonomiskt finns det utmaningar med en så säsongsbetonad verksamhet, men det är inget som har bekymrat Stefan.

– Nej, pengar har aldrig varit målet. Jag värderar hälsan, att få vara kreativ och se barnfamiljerna glada mycket högre. Vi har så vi klarar oss, och det räcker för mig, säger han.

Just att se barnen leva ut sina fantasier, leka och trivas är en stor drivkraft för Stefan.

– När jag blev vuxen så kändes det som att jag hade mycket idrott och lek ogjort, så därför tävlade jag på cykel i tio år – och leker gör jag fortfarande.

TOMTARNAS HUS
Just Tomtarnas hus, som arrangeras helgerna 14-15 och 21-22 december detta år, är ett koncept som funnits sedan 2001. Under dessa dagar får besökarna gå i tomteskola, vara med och söka efter tomtens borttappade slevar och delta i tomtetävlingar.

Stefan själv spelar gammeltomten med stor inlevelse – vilket han trivs bra med.

– Man kan tro att jag skulle bli less på det här, men det finns inget bättre än att se barnens nyfikenhet och glädje. Vi har riktigt kul tillsammans, säger Stefan som fyller 75 år i februari.

Hur länge ska du fortsätta med Lilleputtlandet?

– Det är många som frågar, och jag har inget bra svar. Om det dyker upp någon seriös som vill ta över och driva det här vidare är jag öppen för förslag, men annars fortsätter jag så länge jag orkar och tycker det är kul.

Artikeln publicerades i
senaste Megafonen – läs
hela tidningen här:

Klicka här för att läsa tidningen i helskärm.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons